Den 30 november 2009 kommer jag alltid komma ihåg som datumet då jag tipsades om Mumford & Sons och lyssnade på deras skiva för första gången. Sedan dess har jag behövt en daglig dos. Fullständigt briljant! En lysande blandning av lugnt och lite snabbare, men allt helt underbart.

Suit up!

How I met your mother med Barney i spetsen är en underhållande tv-serie som jag plöjt den senaste tiden. Lagom bra humor och feelgood-karaktärer. En gammal goding, ganska avskyvärt och missbrukat yttryck egentligen, från The 88 dök plötsligt upp i ett avsnitt. En glad överraskning och fin påminnelse.

Jamie T

Hypen kring Jamie T:s debutskiva förstod jag mig aldrig riktigt på. När jag provlyssnade hans uppföljare som kom för någon månad sen blev jag däremot fast direkt. Underbar dialekt till härliga melodier och slingor. Riktigt jävla bra helt enkelt. I samband med detta gav jag även de tidigare låtarna en chans och se på fan, de var plötsligt i en helt annan division. Kul att man kan förändras.

Många har utmålat Jamie T som den som ska rädda britpopen, oavsett vilket så är han oerhört skicklig och talangfull. Det räcker så.

Emily's heart från nya skivan Kings & Queens.
Sheila från första plattan.

Football-day

I söndags spelades den viktigaste fotbollsmatchen på evigheter. Dagarna innan var en lång pest fyllda av nervositet och noja. Vissa låtar gör sig bättre än andra i samband med fotbollssammanhang. Dessa fungerar bäst enligt mig:

Stone Roses - This is the one
Oasis - Live forever
The La's - There she goes
The Libertines - What a waster
Stone Roses - I wanna be adored
Kasabian - LSF

Detta soundtrack bäddade för den grymmaste av dagar. Där knutarna släppte och allt bara var en stor lättnad. Skönaste känslan som inte går att beskrivas när det avgörande målet satt i nätet och slutsignalen ljöd över den vackraste av arenor. Och jag var där och firade med alla likasinnade, och det var så jävla bra. Allsvenskan 2010, jag längtar redan.

Stress

För tillfället ordentligt stressad över de nuvarande studieuppgifterna, det hjälper ju heller inte att man ständigt och jämt skjuter upp dem till kommande dag. Dags att ta sig i kragen, försöka finna koncentrationen och motivationen och sedan köra så det ryker.

Bright Eyes och Conor Oberst hjälper mig hantera stressen idag. Det funkade hyfsat, lugnet spred sig i kroppen men mycket gjort fick jag inte.

Bright Eyes helt brutalt vackra "First day of my life" med en underbar video.

Conor Oberst solo är inte helt det fel det heller. Låten "Souled Out" har rullat många vändor.

Hans senaste projekt tillsammans med andra skickliga musiker från Bright Eyes och My morning jacket kallas Monsters of Folk och ligger på min väntelista med stor spänning.

Höstmörker

Fint emellanåt men allt som oftast grått, trist och deprimerande. Det gäller att försöka hålla humöret uppe och uppskatta det lilla. Mörkare tider, och musikvalen påverkas naturligtvis av detta. Så, vad passar bäst under kyliga kvällspromenader med alldeles för mycket att tänka på?

Neil Halstead - Martha's mantra
Den ultimata höstkänslan i min mening. Helt otroligt vackert och berörande!

Annat som kan passa i er spellista kan vara:
Anna Ternheim - Shoreline
Punky's Dilemma - Century of time
Ben Gibbard - Such great heights
och det mesta av Antony & The Johnsons. Mer om dessa kommer ni säkert få höra någon annan gång.

Vira in er i halsduken och våga mys mera!

The Stylish Kid In The Riot

Musik är livet, bland det bästa som finns. Jag har dessutom alldeles för bra musiksmak för att inte dela med mig av den. Dessutom kan det vara både roligt och nyttigt att skriva av sig emellanåt, om musiken och om det komplicerade livet jag lever. Tankar, funderingar men framförallt musik - där har ni det mesta av det tänkta innehållet i denna blogg. Om det blir nånting, förhoppningsvis lyckas jag behålla intresset. Enjoy!